Att vara ”författare” och ”forskare” (på lekmannanivå) inom kultursektorn och ge ut tjocka, otympliga analoga böcker, samtidigt som streaming, nedladdning, poddar, AI, Spotify, YouTube, ljudböcker och annat som hör till den digitala tidsåldern är det som gäller, är naturligtvis ingen enkel sak. Mina böcker finns förvisso även tillgängliga som billiga E-böcker som kan laddas ned på någon minut, problemet är bara att min läsekrets varken läser böcker på det ena, eller det andra sättet. Är man dessutom en ”icke kändis” som amatörjobbar inom kulturen utan något som helst stöd i ryggen, är motvinden ganska högt uppskruvad redan från början! Så varför ens försöka?
Jo, eftersom skapandet och bevarandet av ämnet in i framtiden är den primära drivkraften för mina faktaböcker, vilka handlar om det svenska musiklivet under 1960–80-talen. Om ingen sammanfattar detta i analog bokform, blir det svårt att forska om detta om 40-50 år!
Men allt finns ju på Internet, kanske någon säger? Jo, mycket finns ju tillgängligt idag, men digitala filer och ”ettor och nollor” är ju till stora delar, en färskvara.
För i den verkliga världen så avlider folk, saker slängs eller glöms bort, hemsidor stängs ner eller upphör. Lägger man sedan till en naturlig teknikutveckling, samt ändrade kundvanor över tid, gällande både tillgång som tjänster, blir säkerligen resultatet ännu sämre. Någon måste ju aktivt arkivera, konservera, spara och sammanställa allt som finns på nätet via Facebook, hemsidor, databaser, söktjänster etc. Men det räcker ju inte att någon sparar eller arkiverar det hela, eftersom materialet även måste tillhandahållas och offentliggöras på olika sätt, via söktjänster eller sökbara arkiv. Det skulle behövas en tjänst som påminner om den digitala släktforskningen, där man via abonnemang och sökbara tjänster kan leta fram mycket av det man söker. Men någon sådan tjänst finns ju ännu inte.
Har man tur kanske några korn sparas här och där, men 90-99% av allt som i dag publiceras på bloggar, poddar, Facebook, hemsidor och allt annat, är förmodligen borta eller begravt på den digitala långvården om 10-20 år. Tror man något annat, är man extremt naiv!
Allt som publiceras på nätet är färskvara och det är här mina kulturtexter om svenskt musikliv från 1960-80 – talet kommer in. Mina böcker är faktiskt lika aktuella om 10-20-30-50 år, eftersom de beskriver människor, händelser, spelningar, skivor, festivaler och annat i förfluten tid. En dokumentation om kulturen i förfluten tid har inget bäst före datum, såvida man inte låser fast texten i en tidsram via en extrem 2020-kontext, eller något liknande. Men skriver man förutsättningslöst, utan att låsa fast något i en tidstypisk kontext, blir också det beskrivna faktamaterialet framtidssäkrat, åtminstone för en eller ett par mansåldrar framåt. Faktaunderlaget bör för det mesta vara framtidssäkrat, men kontexten som faktaunderlaget är placerat i kommer naturligtvis, likt all annan skriven (historisk) text, att åldras med tiden.
Mina böcker blir alltså den analoga brygga som bevarar dessa händelser in i framtiden och till framtidens läsare. Några fysiska böcker överlever förhoppningsvis en bit in i framtiden, eller så sparas mina E-böcker i något digitalt bibliotek/museum, men om detta vet jag inget!
Två böcker om den Svenska Musikfestivalhistorien har det blivit och nu ligger ett lika stort projekt framför mina fötter åter igen. Denna gång blir det en 800-900 sidor tjock bok med mjukpärm, egenutgiven med minsta möjliga kostnader (med en totalbudget på 5-10 000 kr). Att det bli en enda bok med så många sidor, samt med mjukpärm, stavas krasst E-K-O-N-O-M-I! Hårda pärmar blir för dyrt och två böcker går inte att sälja (särskilt inte bok nummer två). Oavsett blir det hela ett förlustprojekt och inga förlag är någonsin intresserade av sådana här projekt.
Professionell korrekturläsning kostar mellan 30-40 kr per sida, ta detta gånger 800-900 sidor… ja, ni fattar. Jag får vara min egna korrekturläsare även denna gång!
Crowdfunding är heller inget alternativ och kommer inte fungera, eftersom intresset för en sådan här produkt är alldeles för lågt. Stipendier, nja, har väl hittat ett enda som går att söka, känns som att försöka vinna på Lotto, nej, det går inte…
Det får bli nästan samma koncept som funkade med festivalböckerna, så det får väl bli samma resa en gång till, men några år fram i tiden, för just nu finns inte tiden för detta projekt.
Men vad kommer boken handla om då, ja läs vidare så får du reda på detta?
Gillade man mina böcker om svenska festivaler, kommer man även att gilla denna kulturhistoriska systerbok. En bok med flytande gränser rent kronologiskt, men någonstans från mitten/ slutet av 1960-talet och ca tjugo år framåt i tiden är det ungefärliga tidsspannet. Likt festivalböckerna, är detta en bok som aldrig tidigare har skrivits och eftersom jag har samlat på mig tusentals med tidningsklipp, notiser, kommentarer, fakta, privata intervjuer och annat, under en tidsrymd av ca 15 år, vill jag nog påstå att det finns ett saftigt och grundläggande faktaunderlag som garanterar en god och läsbar produkt för den intresserade i ämnet.
Men först, tillbaka till förra bokprojektet:
Hösten 2022 blev jag klar med andra delen av mitt bokprojekt om den svenska musikfestivalhistorien och dess tjugo första år. Det tog drygt tio år att göra färdigt det som fastställdes sommaren 2012, att skriva en bok om Svenska Musikfestivaler.
Först fick jag jobba med fria tyglar under ett muntligt avtal. Jag fick använda mig av bokförlagets namn när jag kontaktade olika personer ute landet, vilket naturligtvis blev en naturlig dörröppnare hos musiker, fotografer, journalister, kulturarbetare, festivalarrangörer, författare och annat folk i branschen. Jag får också mycket hjälp och stöd från folk i branschen och intresset är generellt mycket stort, även om vissa bakslag naturligtvis förekommer. Vissa är sjukligt misstänksamma (man undrar varför?), andra genuint otrevliga eller bara lojt ointresserade. Andra totalt negligerar fullkomligt mina kontaktförsök eller frågeställningar. En del vill inte ”rota i gammal skit”, som någon sa. Men merparten av alla är dock mycket trevliga, medgörliga, förstående och genuint hjälpsamma.
Men nu har jag ju redan beskrivit mina problem med bokförlaget på annan plats, via mina två blogginlägg. (Bokprojekt Med Förhinder – Del 1 & 2)
Via länkarna här ovan kan man alltså ta del av mina problem med böckerna efter vägen. Böckerna kom dock ut våren och hösten 2022 och har hösten 2024, funnits tillgängliga i två års tid.
I början av projektet var det många som gillade min utmaning och jag fick även en hel del ”likes” på vägen. Men att folk gillar något på Facebook hjälper ju inte till överhuvudtaget, snarare bygger det endast upp falska förhoppningar. På frågan om jag skulle skriva en bok om svenska musikfester från ett historiskt perspektiv, fick jag givetvis många hejarop och jubel. Problemet var bara att när boken sedan var färdig, var många (dock inte alla) av de som hejade, helt plötsligt ointresserade av att köpa böckerna. E-böckerna var ännu dödare (trots ett lågt pris).
Jag kontaktade Dagens Arbete och fick totalt sex helsidor i tidningen om mig och mitt projekt publicerat. Tidningen hade en upplaga på 360 000 exemplar och bättre reklam kunde ej köpas för pengar. Men ingen brydde sig i alla fall, det blev knappt en synbar krusning på försäljningsstatistiken och bok nummer två som kom några månader senare, som jag personligen tycker är den mest intressanta av de två, sålde betydligt sämre än den första.
Via länkarna nedan kan man antingen läsa reportaget, eller ta del av reportaget i form av en podd (uppläst av journalisten):
Potentiella köpare brydde sig inte, kulturetablissemanget brydde sig inte, journalister och mediafolk brydde sig inte. Ingen ville ens (med några få undantag) ta i mina böcker och nästan tusen sidor kulturhistoria, och med mycket unikt material, ens med tång.
Böckerna är egenutgivna och ett stycke kulturhistoria med ett innehåll som kan vara svårfunnet på andra håll (i vissa fall med helt unikt innehåll). Men egenutgivet är lika med bajs inom branschen, sedan spelar det ingen roll om det man har skrivet ner är ett forskningsprojekt om den svenska festivalkulturen i ett historiskt perspektiv. Egetutgivet är, i alla fall om du är okänd, alltid jämställt med skit och skit ska spolas ned… Vet inte hur man kommer runt detta faktum?
Böckerna finns att köpa på Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln etc. Böckerna finns även att låna på några svenska bibliotek för lån, både som analoga som E-böcker.
Det stora problemet är att Facebooksidan som också fungerade som projektsida under hela racet innefattade över 600 personer, vilka flertalet sedan tappade intresset för mitt projekt.
Det stora problemet är enligt följande:
Festivalbesökare förr i tiden var ofta vänsteranhängare, proggare etc. Människor som än idag kan har starka åsikter om kulturklimatet förr i tiden, men köper böcker det gör de inte, med de flesta fall är det så (även om undantag givetvis finns).
Dagens festivalbesökare är inte heller intresserade av de gamla festivalerna och köper inte böckerna! Festivalbesökare, rent generellt, är i huvudsak arbetarklass, vilka varken läser några större mängder med böcker, än mindre köper några. Man gillar musik, fart och fest, men varför skulle man vilja läsa om gamla mossiga festivaler från forntiden?
Målgruppen är alltså män, 50+, vänster eller mitten på den politiska skalan, varav många aldrig läser några böcker överhuvudtaget. Festivalbesökare som är medelklass är inte heller intresserade av gamla festivaler med stor progganstrykning eller folklighet.
Ett annat problem är att under projektets gång har en mängd andra böcker släppts om just de musikfester jag har jobbat med. När jag har efterfrågat material om så har jag även skapat en naturlig grund för att ta fram böcker om de egna musikfesterna, och även om mina texter och dessa självbiografiska festivalböcker[M1] inte har mycket gemensamt innehållsmässig, pga. helt olika perspektiv, så har dessa böcker ändå i viss mån skjutit mitt bokprojekt i sank. Jag har köpt alla dessa utgivna böcker och förstår mycket väl varför man har gett ut dem. Jag satte en sten i rullning som i sin tur skapade ett litet skred av dessa böcker, ett skred som sedan blockerade mina egna böcker i viss mån.
Jag är inte bitter för detta (även om det kan verka så), men förstår konsekvenserna av det hela. Varför köpa en utomståendes bok, när man kan få tag i en bok från de som själva var involverade? Men att det ena är ett äpple och det andra ett päron, tänker man kanske inte på. Min böcker kompletterar alltså dessa böcker och det finns egentligen ingen konkurrenssituation, trots att många kanske tror detta!
Men det är fel!
Helt fel!
Men grundproblemet var följande: Jag hade skrivit tusen sidor om något som ingen var intresserade av. Hade böckerna kommit ut på traditionellt förlag hade medieintresset garanterat varit större, liksom försäljningen. Hade någon intressant kulturpersonlighet skrivit och gett ut mina böcker hade, hade radio, TV och tidningar stått i kö för att få ta del av författarens kommentarer och åsikter. Men som okänd egenutgivare inom kultursfären, känns det hela som en utopi.
Intressant med uppmärksamhet förvisso, men detta är inte min drivkraft. Hade jag i så fall upprepat historien och göra samma sak ännu en gång då? Idiot och självplågare i så fall! Men jag är ingen lyckosökare eller influenser, känner mig mer som en arkeolog, släktforskare eller en arkivarie i mitt värv. Det är skapandet och bevarandet för framtiden som ger mig den stora kicken, allt annat är ren bonus.
Men eftersom böckerna skapades och framställdes i den form som slutligen fastställdes blev projektet ändå mycket lyckat i mina ögon. Böckerna kommer vara lika aktuella om tio år, som idag, eftersom det hela handlar om ett forskningsprojekt över en svensk kulturgenre i förfluten tid. Framtida kulturhistoriker forskare eller bara nyfikna själar, kommer förmodligen ha stor nytta av dessa båda böcker, särskilt då övriga informationskällor har dunstat bort eller slocknat för gott.
Det stora syftet var att bevara denna information för framtiden, vilket jag också har gjort. En kulturgärning som jag stolt lämnar över till framtida generationer att ta del av. Rent ekonomiskt har jag väl ungefär gått plus-minus-noll, såvida man inte räknar in en arbetstid på ca 1 300 timmar. Vilket man naturligtvis inte ska göra!
Vad har jag lärt mig av denna resa då, kanske någon undrar?
Ja, ingenting, är väl det korrekta svaret!
För i pipen ligger nu nästa mastodontprojekt, ett projekt som egentligen startade redan 2008 i någon form, men som till stora delar låg i träda mellan 2012/13 och 2019/20. När KB öppnade upp sitt dagstidningsarkiv under pandemin, ”print screenade” jag några tusen bilder från deras databas, under några månaders tid.
Lägger man sedan till alla artiklar (hundratals) som har dykt upp på nätet och andra ställen + artiklar i musiktidningar (>100 st tidningar med artiklar), samt det löpande Facebook-flödet, blir det ett antal hundra poster till. Tillkommer gör diverse databaser på nätet, samt diverse livefakta från det dagliga flödet. Lägger man sedan till att jag sitter på ett gigantiskt bibliotek av svenska musikböcker/biografier/lexikon, vilket kanske till och med, är av landets största privata samling av detta slag (där > 200 st böcker är relevanta i sammanhanget). Att sedan kunna sortera, välja ut och koka ner all information till intressanta och läsbara texter är den stora utmaningen. Man ser inte skogen för alla träd! Kill your darlings, och allt det där, är en nödvändighet. I detta perspektiv är den långa beredningstiden för projektet endast av godo, men tiden som kompanjon är det betydligt lättare att skära i texten, även om inflödet är stort.
Det hela är en utmaning i flera steg, men det måste bara bli bra och ska bli bra!
Ur detta gigantiska material håller jag alltså på att skapa ett gigantiskt svenskt artistlexikon över det svenska sjuttiotalet. Slutresultatet ska bli ett läsbart lexikon i form av artiklar om varje artist, med mindre skivstatistik och med mer intressant text.
Alla artister som har släppt en skiva under 70-talet, eller i nära anslutning till och samtidigt varit verksammana under 70-talet, samt verkat inom populärmusikens domäner, får vara med. Just nu är artistmaterialet uppe nästan i tusen akter. Men som alla förstår, går inte allt få med, men merparten av alla relevanta populärartister ska med. Om det sedan blir 90, 93, 95, 97, 98 eller 99 % är egentligen oväsentligt. 900 sidor är det som sätter gränsen, oavsett.
Detta blir en fristående systerpublikation till mina festivalböcker.
Men… fortsättningen på historien kan du läsa i Del 2, då du kommer få läsa mer om målsättningen och syftet med: själva boken som går under arbetsnamnet: ”SVENSKT ARTISTLEXIKON 1970-1979. SJUTTIOTALETS SVENSKA SKIVARTISTER INOM POPULÄRMUSIKEN!”
Ett fullkomligt idiotisk projekt som kräver enormt massa jobb. Ett lexikon som aldrig tidigare har skapats, eftersom det är omöjligt att göra ett sådant här lexikon, men ingenting är ju omöjligt, för det omöjliga tar bara lite längre tid. Dessutom blir det mer berättelser, citat, intervjuer, fakta, framgångar, motgångar och anekdoter med mera, än en faktaupprapning, sida upp och sida ner. Det blir alltså mer som en av berättelse i lexikonform, där varje artist ska få en berättelse om sin tid i, eller utanför, rampljuset. Ett grepp jag aldrig sett i detta stora format tidigare.
Detta är …
Fortsättning följer i nästa avsnitt av ”Kulturarbetare, ett liv i ständig motvind (Del 2)!”
Den Skogstokiga Bloggen 