Efter en lång period då allt, i viss mån, har fungerat tillfredsställande. Lite småkrångel får man väl alltid tampas med emellanåt, men det har faktiskt känts som om motflytet har lämnat mig i fred den sista tiden. Det är nästan som jag har fått förmånen att leva ett normalt liv, vilket kan kännas lite skrämmande, för är det något jag aldrig har varit i mitt liv, är det vanlig!
Under hela min uppväxt och ganska många år av mitt vuxna liv, har jag trott att dessa missöden är något som alla, i varierande grad förvisso, råkar ut för. Tills jag började prata med min, sedan ett antal år, bortgångna vän Jörgen, om alla dessa händelser. Han satt då antingen och lyssnade med öppen mun, eller skrattade så han kiknade, men sedan förklarade han alltid för mig, att det jag gång på gång beskrev, inte hade mycket att göra med det normala. Jag var inte normal på någon skala. Jag var fan i mig helt unik! Förr i tiden hade man säkert blandat in häxerier, förbannelser eller hemsökerier av olika slag.
Detta blev lite av en ögonöppnare och jag började senare i livet därför skriva ned mina upplevelser, tyvärr blev det bara lite brödsmulor som minnet kunde sopa upp, för det mesta hade tyvärr sipprat ut från minner under åren.
Men något som sticker ut är bl.a alla mina bilstereoapparater som alltid havererade, i princip direkt efter garantitidens utgång eller strax därefter. Tror jag upplevde detta 3-4 gånger under åren. Eller min första stereoanläggning, som var en kombinerad skivspelare, radio, kassett och förstärkare allt-i-ett, som var trasig direkt efter inköp och som sedan fick köras in och ut på reparation ytterligare två gånger innan säljaren fick nog och vägrade ta emot den fler gånger (men då hade det bara gått typ max 5-6 veckor sedan inköp) men sedan fungerade den av outgrundlig anledning felfritt i många år, har ingen aning om vad som vad som felade egentligen… Men redan från ung ålder fick jag börja kämpa mot motflytets alla riddare!
En annan gång började mitt förstärkarslutsteg, som jag hade på golvet fram till höger på bilen (Volvo 240) att brinna under färd. Den var matad med fastskruvade grova elkablar och andra grova kablar, så den gick fan inte att ta loss utan rejäla skruvmejslar till hjälp. Men när den började brinna, spraka och ryka under färd, fick jag stanna bilen och springa ut och runt bilen, samt slita ut hela skiten med enbart handkraft. Adrenalinpåslaget gjorde mig till en Hulk med superkrafter, så jag ryckte ut hela skiten, trots att det egentligen inte borde ha gått att göra. Detta har nu inget med dagens händelse att göra, men kan ändå beskriva hur fragment av mitt motflytsliv har sett ut emellanåt. Om motflytet genom livet varit en gödselspridare, hade jag stått precis bakom…
Orsak och verkan, orsak och konsekvens, slarv, stress, missförstånd och överskattning av den egna förmågan, eller bristande kunskap från mig eller andra människor i min närhet, kan ju alla orsaka det som vi i dagligt tal kallar motflyt, otur, shit happens och stolpe ut. Men i själva verkar handlar allt om rena tillfälligheter och/eller orsak och verkan i olika grad. Inget annat!
Men i mitt liv, ligger det säkert någon gammal dold förbannelse och spökar i det fördolda, eller så existerar det ett förutbestämt öde i form av ett överjordiskt manuskript där alla kommande händelser i mitt liv finns utförligt beskrivna i detalj, eller så är jag bara en del av ett verkligt Truman Show-projekt? Fan vet?
I vilket fall som helst, blev dagens händelser lite av en alptopp i jämförelse med tidigare dagar och veckor, även om någon enstaka ås eller kulle, trots allt har rest sig emellanåt.
Det hela börjar med att jag ska hämta ut ett paket hos ett ombud, men då krånglar mitt Bank-ID i vanligt ordning, men efter 4-5 försök går det ändå att få till på något vis. Irriterande, men går att leva med.
Sedan åker jag iväg till närmaste köpcenter och vill stilla magen med en korv med mos och genast slutar mosmaskinen, som har fungerat felfritt hela dagen, att fungera. Helt plötsligt skvätter den mos åt alla håll! Sedan får personen som sköter maskinen nästan inte ihop grejorna, vilket gör att jag får stå och vänta under själva reparationen. Jag får reda på att denna maskin aldrig brukar krångla, förrän nu… Ja, Shit Happens!
Sedan går jag iväg för att köpa lite julklappar och när jag ska betala dessa, ja då fungerar inte mitt Mastercard och efter tre försök ger jag upp. Har förvisso fler kort, men i den stressade stunden har jag inte några koder i minnet, så jag frågar om jag kan swisha istället och det går bra. Men genast kommer jag ihåg det krånglande Bank-Id: et, men det fungerar dock denna gång. Men nu har expediten blivit så pass misstänksam mot mig, att han ät tvungen att kolla så min överföring är genuint äkta. Han trodde alltså att jag försökte lura honom och att allt krångel med mitt kreditkort därmed var någon form av skådespel! Någon annan slutsats går inte att dra. Suck!
Direkt när jag kommer ut från butiken sätter jag mig på en bänk och försöker kolla upp varför mitt Mastercard blockar för ett köp. Då visar det sig att allt egentligen är helt okej, eftersom med mitt köp skulle jag ha hamnat över den inställda maxgränsen, något som kanske hade varit relevant att få reda på i samband med att köpspärren aktiverades. Just då undrade jag varför köpspärren hade aktiverats, men inköp nya vinterdäck någon vecka tidigare visade sig var boven i dramat, kan jag tänka. Men okej, kortet var inte kapat eller något liknande, utan det var ett rent logiskt orsakssamband. Det var ju skönt, men fortfarande jävligt irriterande förstås!
Jag tänker då att jag behöver höja beloppsgränsen, för månaden är ju inte slut än och jag kanske behöver ett större köputrymme än ca 450 kr? Men när jag försöker, fallerar Bank-Id tre-fyra gånger i följd. DET VAR DÅ SJÄLVA HELVETE…
Blir då så pass irriterad och stressad över situationen att jag reser mig upp och går min väg, förvisso åt rätt, men svänger höger, istället för vänster och inser först efter en bra stund att jag går åt helt fel håll i förhållande till min parkerade bil. Surnar då till och tar närmsta hiss upp till parkeringen på taket, istället för att gå åt rätt håll inomhus. Jag får då istället gå flera hundra meter över ett parkeringsdäck och bli ännu surare, eftersom som det både blåser och regnar, samt är endast ca 4 grader varmt. Inte optimalt, men genererar givetvis ännu mer stress och irritation, något som tyvärr trubbar av mitt sinne, vilket snart ska manifestera sig i en verklig situation som mynnar ut från just denna sinnesstämning.
Sätter mig i bilen och kör mot utfarten, där man måste göra en 180-graders U-sväng åt höger för att kunna köra ned från parkeringsdäcket på köpcentrets tak. U-svängen är normalt lite dum, eftersom man i princip inte ser den mötande trafiken förrän man möter dem ”just in time”. Det regnar och sikten är inte optimal och jag känner att jag hamnar fel i svängen. Jag inser att jag ligger för långt åt vänster, stannar därför för att backa och därmed korrigera inför den skarpa svängen. En mötande bil kommer och passerar utan problem, men om jag inte backar kommer jag hamna för långt ut på fel sida, samtidigt som jag fortfarande inte kan se om det blir något mer möte. Lägger i backen för att korrigera någon meter bakåt, ser ingen bakom i bilens 360-graders kamera och backsensorn indikerar heller inget. Men givetvis blir bakomvarande bilförare längre bak direkt upprörd och börjar tuta, trots att ingenting håller på att hända. Men jag korrigerar och kör sedan därifrån, bara ännu lite mer irriterad.
Innan jag kommer hem ska jag hämta ytterligare ett paket, på samma ställe som någon timme innan. Men denna avisering kom givetvis till mig efter att jag redan hämtat mitt första paket. Ska ta fram QR-koden via Bank-id, som givetvis inte fungerar, trots flera försök. Till slut får jag fram koden i alla fall, hur detta nu gick till.
Väl hemma ska jag åter försöka höja beloppsgränsen på mitt Mastercard, men Bank-id fungerar ju inte, sedan verkar det ändå fungera för en sekund, men då kraschar istället Mastercard-appen, och skiten bara står och snurrar. Till slut får jag logga in via datorn och då kan jag höja min gräns och Bank-id på datorn fungerar, trots att den normalt bruka krångla och inte fungera. Därefter hoppas jag att jag åter är i fas med livet.
Orsak och verkan är en logisk kombination, kan vara förbannat irriterande, men likt förbannat logiskt. Men att orsakssambanden staplar sig på hög och attackerar mig från flera olika håll – det är fan inte logiskt på något vis! Men med Murphy och Moment 22 som motståndare på livets väg är det bara att gilla läget, även om man inte gillar läget!
Den Skogstokiga Bloggen 