Jag tänkte dela med mig om upplevelserna gällande mitt bokprojekt gällande ”Den Svenska Musikfestivalens uppkomst och historia under de 20 första åren”. Ett megaprojekt som startades våren 2012 och som avslutades hösten 2022, ca 1300 timmar senare. Detta blir tyvärr en lång text!
Skickade in ett råmanus på 500 sidor till ett förlag, de gillade innehållet, men det höll inte för en utgivning pga olika kommersiella aspekter. Däremot bröt förlaget ut ett par idéer från projektet och frågade om jag ville skriva detta åt dem istället. Jag fick därefter fria tyglar och skickade in material för påseende med ojämna mellanrum, och fick hela tiden hör ”Bra jobbat, fortsätt och gräv, det är bra!”.
Det fanns vid den här tiden runt 2013, ett muntligt kontrakt om utgivning av boken, då den var färdig. Man kommunicerade även ut efterlysning av researchmaterial utifrån denna överenskommelse på sin hemsida. Boken skrevs åt förlaget, under förlagets flagga. Detta meddelande låg sedan ute till beskådande under flera års tid. Jag fick även använda förlagets namn i mitt researchsökande, vilket öppnade många annars stängda dörrar, när man fick reda på vilket förlag jag jobbade åt. Ett litet förlag, men ändå en tungviktare i branschen, likt en Rolls Royce i denna del av bokbranschen.
Jag åkte på diverse researchresor, beställde och köpte in diverse material för ändamålet. Jag satt även och studerade mikrofilmer i ett dagstidningsarkiv under ca 40 timmars tid.
Jag samlade in mängder av material, fick även låna privata samlingar av folk i andra delar i landet, som jag hade kontaktat via nätet. Folk lade mängder av tid för att sammanställa material till mig och etablerade rockfotografer levererade hundratals med fotografier gällande projektet. Fotografier som förlaget skulle få betala för att kunna publicera. Håkan Waxegård (En av männen bakom Hultsfredsfestivalen) skrev även ihop ett specialkapitel enbart för min skull. En text som endast finns att läsa i min bok.
Jag levererade flera hundra bilder, tillsammans med fotografens/upphovsmännens kontaktuppgifter till förlaget.
Detta hade nu blivit mer än en bok, det var nu ett forskningsprojekt. Jag höll på att ta fram en faktabok om en del av den svenska musikhistorien, något som inte hade funnits tidigare.
Jag medverkade även i Förlagets monter på Bokmässan ett år, inbjuden av en av de officiellt deltagande aktörerna (alltså inte av förlaget) i montern. Jag hade även träffat förlagsredaktören och Vd:n på den stora skivmässan i Hova, något år tidigare. Då kändes det bra!
Men till slut började jag bli irriterad på förlaget, eftersom det alltid var jag som fick hålla liv i kontakten. Till slut skrev jag till Vd:n och hörde efter varför det inte hände något, men då visade det sig att ”man hade glömt bort mig”. ????
Men då blev jag så pass förbannad att jag skrev att jag lägger ner samarbetet, med omedelbar verkan, eftersom jag inte kan jobba under dylika premisser. Det fanns ju endast ett muntligt kontrakt, som i princip inte var värt något, eftersom det just var ett muntligt kontrakt.
Det tog då inte många minuter innan förläggaren ringde, men jag vägrade svara. Han sms:ade, men jag besvarade inga meddelande. Jag var inte intresserad av att helt plötsligt diskutera detta!
Några timmar senare kom ett skriftligt kontraktförlag via mejlen, där ett förskott på 10 000 kr ingick, samt info om hur mycket jag skulle få i ersättning per såld bok, friexemplar, kontraktets längd och under vilken tidsperiod förlaget skulle ge ut boken. Ett förslag som förmodligen var framtaget under påverkan under viss viss affekt. Nu verkade allt vara i sin ordning, men så fel jag hade. För det var ju nu som mardrömmen verkligen började …
Efter en tid skickar jag in det beställda råmanuset, ett manus som jag hade fått hejarop kring hela tiden, men nu frös helvetet plötsligt till is. Plötsligt dög ingenting och jag fick ta emot både klagomål, kritik och nästintill personangrepp av olika grad. Plötsligt var förläggaren mest arg, irriterad och otrevlig mest hela tiden. Ingenting dög och det fanns dessutom ingen extern redaktör som ville befatta sig med min text, fick jag höra. Det var ju inte heller direkt okända namn inom branschen som droppades och för att sedan avdroppas inför öppen ridå.
Budskapet blev att min text var dålig och samt full med lögner, därför ville ingen befatta sig med texten. Då ska man ändå ha i åtanke att det mesta i manuset var hämtat från externa källor (som även refererades i texten) just därför att jag inte själv skulle tycka något eller förvränga historiska skeenden.
Men så blev det åter tyst och jag hade åter blivt bortglömd (nedprioriterad), men till slut presenteras ändå ett namn som skulle fungera som en extern redaktör för min text. Ett mycket känt namn inom musikjournalistiken, ända sedan 80-talet. En person som jag hade stort förtroende för och han skrev även till mig och ansåg att mitt 750 A4-sidor långa råmanus (enbart text) höll relativ hög kvalitet, vilket kändes bra.
Han gjorde sedan en första redigeringsrunda, vilket i sin tur endast förargade förläggaren, eftersom det hade tagits för stor hänsyn till mitt underliggande arbete. En ny hårdare redigeringsrunda gjordes sedan, vilket förläggaren i sin kommentar till mig betecknade texten som ”undermåligt och dåligt”.
En ny redigeringsrunda skulle därför göras, men nu helt utanför min insyn.
Sedan kändes det som luften gick ur hela projektet och ingen tog längre kontakt med mig. Intresset hade dött och jag var låst till kontraktet. Nu var det ca 1½ år kvar på kontraktet och det blev också en lika lång väntan på att kontraktet skulle löpa ut. Om det hade blivt en bok, skulle mina 750 sidor A4-text ha skalats ned till 256 boksidor, där 40-50% av sidmaterialet då hade bestått av mycket luftigt dödutrymme och många bilder. Av mitt jobb skulle det endast bli en tummetott.
I början av 2022 dumpade jag därför kontraktet via ett brev till förläggaren.
Allt slutade med att jag gav ut mina festivalböcker i egen regi (våren + hösten 2022) där jag på 992 sidor och två böcker, redogör för den Svenska Musikfestivalhistoriens start och fortlevnad. Första gången någon skriver ihop ett sådant material, men några bilder kunde jag dock inte publicera, trots att jag hade samlat ihop flera hundra bilder från fotograferna själva, i många fall. Det fanns ju varken plats eller pengar för detta ändamål. Jag hade ju ingen ekonomi, förutom förskottet som precis täckte mina researchkostnader. Jag fick korrekturläsa ett antal gånger själv, samt göra allt annat som måste göras, inklusive omslag. Bråttom och helt utan budget, men det gick och böckerna har i alla fall sålt i några hundra ex, trots högt pris och många sidor i ett ämne som endast intresserar en befolkningsgrupp, som dessutom inte normalt läser några böcker. Men böckerna blev textmässig som jag ville ha dem och dessutom finns böckerna nu tillgängliga för framtida studier för de som är intresserade.
Jag bifogar mitt uppsägningsbrev till förlaget i ett separat inlägg:
Bokprojekt Med Förhinder – Del 2!
Den Skogstokiga Bloggen 
En reaktion till “Bokprojekt Med Förhinder – Del 1!”