En ny närstudie av det svenska djurlivet! (Eller: Hur man lemlästar eller har ihjäl olika djur med hjälp av en vanlig bil – del 2!)


I förra avsnittet avhandlades diverse smådjur som harar, grävlingar och annat krafs! Denna gång ska vi dock ta oss upp ett snäpp på skalan och avhandla lite större djur i skogen: Älgar och rådjur!

En jobbig situation som dock slutade lyckligt, inträffade för många år sedan då jag under en period veckopendlade mellan metropolen Ånimskog i Dalsland och den något större metropolen i Västergötland, Borås!

Jag körde vid tiden för händelsen runt en gammal trimmad Volvo Amazon från 1968 som saknade det mesta av krockskydd och deformationszoner! Krockade man, så dog man förmodligen, men säkerhetsbälten a la rullbälten fanns i alla fall monterat. Men det som möjligen kunde rädda livet på föraren i en krocksituation, var ju att förarsätet var så pass dåligt och kunde kollapsa vid en krock! Då kunde man hastigt och lustigt hamna i baksätet och på så sätt rädda sitt liv! Fiffigt eller hur?

Nu tycker ni säkert att detta låter otroligt, jo, jag vet, men ryggstödet kollapsade faktiskt under färd en gång och då hamnade jag plötsligt på rygg i baksätet, kanske inte alltid så roligt att komma körandes i en hastighet av 90 km/h och helt plötsligt ligga på rygg i baksätet… men så var det!

Men så var det ofta med denna bil, och var det inte brytarspetsar som gick av (!), vindrutetorkare som ramlade loss under färd vid spöregn, så var det istället sidorutor som ramlade ner i dörrarna, gasreglage som fastnade på full gas, vajrar till värmereglaget som lossnade, vilket gjorde att man ofta fick köra med full värme inne i bilen mitt i sommaren, detta i kombination med en skruvmejsel i sidorutan pga en havererad fönsterhiss, var sällan speciellt roligt. Mycket konstigt hände hela tiden, typ… och en gång flög även motorhuven upp under färd, men även denna episod slutade lyckligt, hur detta nu gick till…?

Dessutom lossnade både dörrhandtag och dörrlås, titt som tätt, samt upphängningarna till avgassystemet, men annars fungerade det mesta ganska bra, ibland. Dessutom var det något konstigt jordfel i bilen som gjorde att batteriet dränerades på all ström om man inte demonterade batteriklämmorna under natten, vilket man ofta glömde. Det var alltid något strul med denna bil, men nu hamnade vi nog på ett sidospår som lokföraren sa!

Men jag hade i alla fall fyra stora extraljus a 100 watt stycket, fram på bilen! Det var nog det som mest liknade en deformationszon på denna bil! Fyra extraljus och en metallbåge som skulle fånga upp krockenergin, innan hela motorn kom in i förarkupén…

OK! Nu tappade vi tråden igen, jag medger detta, men extraljusen ska dock snart få återkomma i berättelsen!

Men åter tillbaka till berättelsen – Jag var som sagt på väg till Borås i min gamla trimmade Volvo från 1968 och det var senhöst, mörkt och regnigt och bara någon plusgrad ute (inuti bilen var det givetvis varmare!), risk för lite halt väglag alltså! Jag höll i alla fall något lägre hastighet denna gång, annars brukade jag köra vad vägskyltarna visade, plus moms, det vill säga, ytterligare 25 % påslag i hastighet!

Nej, jag skojar (inte?)! Men just denna söndagskväll, gick det ändå lite lugnare i trafiken.

Men helt plötsligt brakar en älgtjur rakt ut på vägen strax framför bilen och jag körde väl runt 70 km/h vid tillfället, och jag ställde mig givetvis direkt på bromsen och siktade mot älgens bakdel. Det är ju så man ska göra för att missa älgen!

Älgen kom från högersidan och trodde nog att högerregeln skulle gälla för honom, men skogens konung hade fel!

Fel, fel, fel!

Högerregeln gäller ju inte när man kommer ut från skogen och drar rakt ut på en huvudled! Jag hade ju förkörsrätt, men det fattade ju inte den dumma älgtjuren som bara älgade på, rakt ut framför bilen! Men han var säkert väldigt taggad vid tillfället… typ tiotaggad eller något liknande (jag hann inte att räkna)!

Jag bromsade så mycket det bara gick och kanade sedan mot älgen med låsta hjul (ingen ABS här inte!), låsta hjul innebar ju även att det skrek rejält om däcken och detta ljud i kombination med extraljusens 400 watt skrämde ju livet ur älgen (extraljusen lät ju inte, om någon nu trodde det, utan avgav endast ett enormt kraftigt ljus), så precis när faran verkade vara över och älgen var över på vägens andra sida, utan att vi hade krockat, ja vad tror ni hände då?

Ja, vad tror ni hände då…?

(Pust och stånk!)

Jo, då vänder älghelvetet 180 grader och springer exakt samma väg tillbaka som han nyss kom ifrån, och situationen som löste sig så charmant, blev helt plötsligt istället skitakut och besvärlig ännu en gång! För nu var plötsligt avståndet mellan älg och bil betydligt kortare!

Bilen fortsatte framåt med låsta hjul, däcken skrek, älgen frustade och jag började förbereda mig för att få upp en älg på motorhuven, med allt som detta innebär.

Men hastigheten minskade ju som tur var, samtidigt som avståndet till älgen också minskade, och till slut var älgen alldeles framför bilen!

”Skit också, nu krockar vi”, tänkte jag!

Bilen rörde sig dock fortfarande framåt, vilket älgen också gjorde! Själv sitter jag och bromsar och inser att det inte går att väja för älgen, nu när den har vänt riktning, dessutom är det svårt att styra bilen med låsta hjul!

Och helt plötsligt är ju älgen och bilen uppe på varandra och skaver, men då hade tack och lov hastigheten på bilen minskat till normal jogginghastighet, men älgen spann nu nästan loss på den hala asfalten i sin iver att komma undan det upplysta tjutande monster, som den säkert tyckte att min bil var!

Men ”nu krockar vi”, tänkte jag! ”Nu kommer älgen upp på bilen”!

Men helt plötsligt stod så bilen helt stilla på vägen och älgen var åter på väg ut i skogen! Helt oskadd!

Pust!

Det var fan i mig nära det här”, tänkte jag!

Jag öppnade bildörren och gick fram och kollade på bilen för att se om det hade blivit några skador, men bilen såg faktiskt hel ut, men jag kunde i alla fall plocka loss en massa lösa älghår från bilens extraljus! Bilen och älgen hade faktiskt haft riktig närkontakt med varandra!

En kramkollision av det mjukare slaget slutade det hela med, inte något mer! Tack och lov!

Fan vad nära det var”, tänkte jag, samtidigt som jag hörde älgen braka vidare i vild panik ute i skogen!

Fan, vilken tur jag hade”, tänkte jag sedan, och satte mig därefter i bilen för att köra de 5-6 mil jag hade kvar till Borås! Kanske skulle man köpa en lott nu? Närmare en älgkrock går ju faktiskt inte att komma utan att krocka! Ibland har man verkligen turen på sin sida!

Rådjur däremot, det är en annan sak, en helt annan sak!

Då krockar man direkt! Så är det bara!

Nu reser vi några år framåt i tiden och befinner oss i närheten av Trollhättan, då jag kör på gamla Riksväg 45, som vid denna tidpunkt (liksom idag) bara är en mindre sidoväg in mot staden!

Det är runt lunchtid, bra väglag och normal sikt. Men vad hjälper det när ett rådjur kommer flygandes som en trimmad pelikan direkt upp från diket och sedan landar på vägen precis framför bilen. Jag hinner givetvis inte röra bromsen innan det smäller och rådjuret flyger i luften, medan bilen går sönder. Jo, rådjuret går givetvis också sönder! Jag kör av vägen vid närmsta avfart för att kolla vad som hände med rådjuret (och bilen)!

Rådjuret ligger nu och brölar i diket på andra sidan av vägen, med två helt avbrutna ben! Jag har inte riktigt koll på var jag befinner mig just nu, men ringer i alla fall 112 och talar om vad som har hänt och nämner väl någon vägskylt, men i villervallan har jag fått för mig att jag är på en annan väg och kör, men polisen dyker dock upp ca 15-20 minuter senare.


De har med sig ett skjutvapen för att avliva rådjuret, ett gevär av något slag, och den manliga polisen ska givetvis skjuta det skadade rådjuret, vilket han också gör!

Det var ju givetvis han som var experten gällande vapen och avlivning av djur denna dag! Men rådjuret dör dock inte av skottet, utan blir bara ännu mer skadat, så han får skjuta ytterligare en gång, och då lyckades han bättre! Att missa med ett gevär på en meters håll är faktiskt en bragd i oduglighet! Vilket klantarsle till polis, min katt hade faktiskt kunnat skjuta bättre än detta stolpskott till polis!

Den kvinnliga polisen stod och pratade med mig under tiden och jag kommer ihåg att hon sa att jag inte skulle få några böter för det här!

Nej, varför i hela friden skulle jag få böter? Hur tänkte hon här?

Jag hade väl inte gjort något fel, bara kört på ett rådjur som skulle över vägen utan att se sig för, vad skulle jag ha gjort? Suck…!

Bilens vänster framlykta och blinkers var skrot, men även motorhuven och bilens grill! Men bilen gick att köra och både blinkerslampor och belysning fungerade hyfsat trots alla skador. Fick sedan byta en hel delar på bilen, som var en Volvo 240 från 1980, men jag köpte delarna på skroten för en billig peng…

Nästa gång jag såg in i vitögat på ett rådjur var ytterligare ett antal år senare och då körde jag en Volvo 940 av 1994 års modell! Vi var på väg till Svenska Rallyt i Värmland en vintrig dag i februari!

Vi befinner oss i trakterna av Sunne tidigt på lördagsmorgonen när det flyger fram ett rådjur från höger dike och hamnar framför bilen. Även detta rådjur flyger fram med en hastighet som bara en trimmad NASA-raket kan matcha!

Ka-bong-krasch…

Bilen vänstra flygel plöjer in i rådjuret och glassplitter och annat yr i luften, som om det vore små isbitar. Först då, när kollisionen redan hade inträffat, når min fot bromspedalen, men då har det redan gått närmare en sekund sedan rådjuret kom upp på vägen framför bilen. Det gick blixtsnabbt med andra ord! Rådjuret studsar vid kollisionen nästan direkt tillbaka till det dike det nyss kom ifrån! Gå tillbaka till gå…

Det var bara att svänga av den kraftigt trafikerade vägen och inspektera skadorna på bilen, vi var ju ändå mer än tio mil hemifrån. Jag ringde 112 för att anmäla att vi hade kört på ett rådjur och att vi behövde avliva detsamma, men blev genast bryskt bemött i telefonen, när de tyket undrade om någon hade blivit skadad?

Nej, ingen förutom rådjuret då”, svarade jag!

Men varför ringer du oss då, kläckte idioten till människa ur sig?

Ja, därför att man enligt lag är tvungen att anmäla viltolyckor, dessutom är det ett krav från försäkringsbolaget, dessutom behöver vi hjälp med att ta död på rådjuret som ligger i diket”, sa jag då!

Nej, det finns inga polisbilar i närheten, så ni får leta upp markägaren för hjälp, sa människan i telefon!

Men hur hittar vi markägaren då”, undrade jag?

Ni får väl knacka dörr och se om ni hittar någon, sa den ointresserade människan i telefon?

Sedan hade de inte tid att prata med mig längre, för de var ju upptagna av Svenska Rallyt och komma här med rådjur och annat ovidkommande… Under tiden var mina medpassagerare redan ute och letade efter markägaren, det låg ju ända några hus alldeles i närheten!

Själv blev jag väldigt upprörd över det tykna bemötandet hos larmtjänst, samt att bilen var trasig! Vänster framlykta var helt skrot, men parkeringsljuset fungerade i alla fall, men inte blinkers vänster fram! Motorhuven var även den förstörd, men gick både att öppna och stänga! Även framskärmen hade blivit förstörd!

Men ungefär två-tre minuter efter avslutat samtal passerade helt plötsligt två polisbilar på rad, som jag försökte vinka in, dock utan få någon reaktion alls från deras sida!

De ville uppenbarligen inte stanna, för de hade ju Svenska Rallyt att ta hand om…

Inga polisbilar i närheten, jo, den lögnen var fin, men rätt genomskinlig! Men nu var det bara Svenska Rallyt som gällde och då ville man givetvis inte hantera dylika tramsåtgärder som påkörda rådjur och andra oväsentligheter!

Mina medpassagerare letade dock upp en person, som troligtvis även var markägaren och han sköt rådjuret! Men rådjuret dög inte som människoföda, pga alla inre krosskador!

Vi åkte sedan vidare med den krockskadade bilen, den fungerade bra förutom hel- och halvljus och blinkers på vänster sida fram, vilket komplicerade alla vänstersvängar under resten av dagen och kvällen!

Men det gick och sedan kontaktade jag bilverkstaden i Mellerud, Dalsland (där jag bodde vid denna tid) direkt efter helgen.

Med helförsäkring och en av Sveriges vanligaste bilmodeller, borde det ju inte vara några problem, eller?

Nej då, de skulle fixa till bilen och eftersom den var helförsäkrad var det inga problem överhuvudtaget. De skulle montera en ny motorhuv, skärm och framlykta, men sedan ringde de och sa att det inte alls skulle gå och anledningen var att de inte fick montera den nya motorhuven på bilen för försäkringsbolaget!

De hade en motorhuv, men fick alltså inte montera den på bilen…

Varför?” undrade jag förvånat!

Nej, man skulle transportera upp en begagnad motorhuv från Helsingborg istället (det hade Folksam bestämt)!

När då”, undrade jag?

När det kommer någon transport hit upp från Helsingborg, var budskapet, och det var meningslöst att byta de andra trasiga delarna innan motorhuven kom på plats, eftersom de skulle lackas och sedan monteras på samma gång och lyktan gick inte byta ut förrän skärmen var utbytt. Moment 22 med andra ord!

Men när kommer nästa lastbil från Helsingborg då?”, undrade jag både irriterat och nyfiket.

Det är det ingen som vet, sa mannen som ringde från Volvoverkstaden!

Va, ingen som vet!!!

Helvete i kvadrat och senap i spenat!

Det hela slutade med att jag fick åka omkring med en krockskadad bil i ca tre veckors tid. Jag kunde sätta in nya lampor i den trasiga lyktan och sedan tejpa över med transparent tejp. Min vänster framlykta bländade givetvis alla som jag mötte under dessa tre veckor, men det fungerade ju i alla fall, och jag klarade mig även från polisen, som garanterat hade bötfällt mig om de hade stoppat mig!

Men till slut kom det ändå upp en lastbil från Skåne och Volvoverkstaden kunde äntligen fixa den krockskadade bilen! Bilen såg jättefin ut när den var lagad och allt var åter frid och fröjd!

Sedan denna krock har jag inte krockat med något mer rådjur, höll jag på att säga, men det är egentligen inte riktigt sant! För runt en månad sedan, någonstans runt månadsskiftet februari- mars 2019, var jag bergsäker på att det var dags igen! Men…

Nu åkte vi i min Volvo V70 från 2013 och vi lämnade Uddevalla via den gamla vägen, ner mot Riksväg 44 för vidare transport ned mot E6:an. Klockan är tio i fem på morgonen och vi är på väg till jobbet i Stenungsund, då ett rådjur helt plötsligt hoppar upp på vägen och befinner sig alldeles framför bilen i riktning mot vägens högra dike.

Skit, nu krockar vi igen”, ”det här går aldrig” var mina tankar i huvudet och sedan trampar jag instinktivt på bromsen och gör en överjordisk rattmanöver åt höger i ren reflex.

Bra reflexer är ju alltid bra att ha, har man ju hört och det stämde ju!

Jag tror, så här i efterhand, att även bilens ”City Safety-system” gick in och bromsade ner hastigheten, för hastighetsnedtagningen gick mycket fortare än vad jag hade förväntat mig.

Den solklara kollisionen fick därefter nästan en komisk upplösning, eftersom jag lyckades parera förbi det skräckslagna rådjuret, som nu även det hade bromsat upp lite i sin framfart, och jag såg nu i bilen dörrspegel att rådjuret (som inte hade några horn) dunkar huvudet i bilens sida, någonstans strax bakom förardörren.

Ett tydligt dunkande hörs inne i bilen, när rådjuret kör huvudet i bilens sida, och rådjuret vurpar sedan mitt på vägen, men är bara sekunden senare åter uppe på sina ben, för att snabbt återvända samma väg den kom, till synes helt oskadd. Skärrad, chockad, omtumlad, men helt oskadad!

Vi gick ut ur bilen för att kolla skadan på bilen, men det fanns ju ingen skada på bilen, det fanns inget märke, det fanns helt enkelt ingenting!

Jag är glad att jag hade en sådan tur, men gladast är nog ändå ett omtumlat rådjur!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s